Den här veckan återkom Digitalsamtal efter juluppehållet. Per Axbom argumenterar för lite mer friktion i den digitala världen. Både i utvecklingsfasen och i den färdiga produkten/tjänsten. Efter intervjun läste jag om hur en liten designförändring i iPhone verkar ha minskat annonsörers tillgång till platsdata markant.
I december publicerade New York Times en artikelserie i flera delar, under huvudrubriken One Nation, Tracked. Det är som så många gånger när New York Times satsar på digital journalistik oerhört kraftfullt berättat: Om hur platsdata kontinuerligt samlas in från våra telefoner och sen säljs vidare, i första hand för att användas i reklamsyfte.
Själva insamlingen står dock inte telefonen i sig för. Den utförs av appar som användarna har installerat. Gissningsvis utan att veta att just den appen inte bara gör det som påstås i beskrivningen i appbutiken, utan också registrerar och skickar platsinformationen vidare.
Vill man är det däremot lätt att sätta stopp för det här. En fråga om appen ska få tillgång till platsinformationen dyker upp när den installeras. Och vill man ändra sitt beslut i efterhand går det också.
Men själva installationen går snabbt, vem orkar tänka på rättigheter när man bara vill komma igång med den nyinstallerade appen?
Det är när jag läser en annan artikel, hos ZDNet, som jag påminns om både artikelserien i New York Times och ett av Per Axboms resonemang i årets första Digitalsamtal.
Vi börjar med Pers resonemang: Användarna behöver oftare få tid att själva tänka efter hur de vill använda sina prylar. Och för det skulle det oftare också behövas lite mer friktion i tekniken. Många tjänster och appar designas för att användaren så snabbt som möjligt ska slutföra det hen påbörjade. Oavsett om det är att skapa ett konto på en ny tjänst, installera ett program, publicera ett inlägg på en blogg. Men i ett interaktionsflöde som ska gå snabbt behöver valmöjligheterna vara få. Annars finns en risk att användaren stannar upp – ”behöver jag verkligen den här tjänsten, nej jag struntar i att skapa ett konto”.
Och så artikeln i ZDNet: I höstas släppte Apple iOS 13. Massor av nya funktioner och finesser, som vanligt. Är du iPhone-användare är det inte omöjligt att du hunnit svära både en och tre gånger över en av nyheterna. Då och då dyker det upp en kartbild över telefonens skärm, med några få eller väldigt många blå punkter. Och överst står ett appnamn. Kartan visar på vilka platser just den appen använt telefonens platsfunktioner.
Genom på det här konkreta sättet (inte bara en generell fråga vid installationen utan väldigt tydligt var det sker) hur appen kollar var telefonen befinner sig för användarna tycks Apple ha strypt annonsörers tillgång till platsdata. Med kartan finns nämligen val för att stoppa platsinsamling i bakgrunden och att appen bara får använda platsfunktionerna när den är aktiv. ZDNet citerar en artikel som publicerades i Digiday. Enligt den har 80 procent av iPhone-ägarna som uppdaterat till iOS 13 stoppat bakgrundsanvändningen.
En intressant illustration över hur små designförändringar kan få stora konskvenser för användarnas val.
Men det är inte den enda platsrelaterade och integritetsstärkande nyheten i iOS 13. I veckan lade jag själv märke till en liten varningstext längst upp på skärmen när jag skulle dela en bild via en chattapp: ”Plats inkluderad”, stod det. Och så möjligheten att tvätta bort den metadatan.
Om en högre friktion i insamling av platsdata i realtid är ett sätt att stärka integriteten gentemot kommersiella intressen är den här finessen en funktion som stärker integritet i relation till personer som man har i sin närhet, släkt, vänner och kollegor som man kommunicerar med.
När jag föreläser om digitalt självförsvar visar jag ofta upp webbplatsen I know where your cat lives. Det är en snygg illustration över den platsdata vi lämnar i från oss via digitalfoton som publiceras på nätet. Känner man inte till det, då finns risken att en bild som tas på ett känsligt ställe avslöjar det, även om platsen i sig inte går att identifiera på själva fotografiet. .
Platsdata är inte den enda känsliga informationen. Det vore intressant med motsvarande popup-ruta varje gång en app försöker komma åt adressboken, till exempel.
I väntan på den är det manuellt arbete som käller. I både iPhone och Android finns möjligheten att se vilka appar som har behörighet att använda vilka delar av telefonen.
Då och då kan det vara en bra idé att titta igenom de inställningarna.